Jag reste mig snabbt upp ur soffan och stirrade på honom, “Niall,  Mullingar kommer inte vara sig likt nu när du åker här ifrån..”, han tittade skuldmedvetet ner I marken, “Em, jag har inte varit helt ärlig mot dig” han tittade upp och hans intensivt blåa ögon såg djupt in i mina “jag ska inte bara flytta till England, jag ska dit för att jobba, saken är den att det är mycket du inte vet, och jag tycker att det är dags att du får reda på sanningen om mig” jag tittade oförstående på honom och han fortsatte prata “du vet vad min största dröm är, eller hur?” jag log “ja men det är väl klart att jag vet! Din största dröm är att bli en världskänd artist vilket kanske inte är helt lätt när man bor i en liten håla som Mullingar” sa jag och skrattade.
“Em, jag är en världskänd artist. Jag är en femtedel av det brittiska pojkbandet One Direction” jag gapade och försökte febrilt komma ihåg hur man pratade “One Direction? Vilka är det?” stammade jag fram, nackdelen med att bo ute på den irländska landsbygden var hur avskärmad från omvärlden man blev när man inte hade tillgång till varken internet eller tv.
“One Direction består av Louis Tomlinson, Zayn Malik, Liam Payne, Harry Styles och så sjävklart mig. De killarna är så goa, du skulle gilla dem Em!” jag log när jag insåg att han kände mig tillräckligt väl för att kunna säga så, sedan kom tårarna som jag krampaktigt försökt hålla inne.

Niall drog ned mig i soffan, lade armarna om mig och tittade på mig “Em, jag har fortfarande inte berättat allt” sade han varsamt, jag såg på honom och han fortsatte prata “låt mig formulera om det jag nyss sa, du kommer att gilla dem och jag är hundra procent säker på att de kommer att tycka ännu bättre om dig” jag satt tyst en lång stund innan det började gå upp för mig vad han faktiskt menade “menar du att, nej jag vågar inte ens tänka tanken” han skrattade till “fegis, du ska följa med mig till England, ja om du vill såklart?” tårarna började än en gång rinna ner för ansiktet men den här gången var det lyckotårar. Jag slog armarna om halsen på honom och sa “det är väl för sjutton självklart att jag vill? Men Niall, mina föräldrar kommer aldrig låta mig flytta utomlands..” han avbröt mig och sade “Em, jag har redan tagit hand om det där. Du ska med, allt är klart. Vi åker om två dagar!” jag slog armarna om halsen på honom “Du är världens bästa vän, jag älskar dig” lyckades jag på något märkligt sätt snyfta fram.