Previous:
-
Jag kämpade inte emot, jag insåg att det var över. Jag borde helt enkelt ha lyssnat på Louis från början. Min älskade Louis. Trots att smärtan var olidlig fällde jag inte en tår, jag följde bara lydigt med Harry och Niall ut ur mitt hem utan en aning om var jag skulle ta vägen nu..

Vi satte oss i bilen, ingen sade ett ljud. Tystnaden var olidlig. Jag ville skrika och gråta, jag ville hata honom men jag kunde inte. Varje gång jag försökte tänka på honom var det som om någon stötte trehundra knivar genom mitt bröst. Det gjorde så himla ont men mina kinder förblev snustorra. Jag hade inte ens märkt att bilen började rulla när Niall försöktigt petade på mig och sade ”We’re here..”. Jag ryckte till som om någon väckt mig ur en extremt djup sömn trots att jag var klarvaken. Jag kände mig helt snurrig och borta ”where are we Niall?” klämde jag ynkligt fram. Han harklade sig lite försiktigt ”We are in Holmes Chapel, Cheshire. We’re all going to stay at Harry’s from now on. Okay bub?”. Jag nickade bara till svar. Jag hade inte orken att svara, vad skulle det göra för skillnad om jag ansträngde mig för att klämma fram ett svagt ja eller nickade lite lätt? Niall ledde in mig i det som skulle vara mitt rum, jag lade mig ned på sängen och suckade djupt. Han ställde sig brevid sängen och såg oroligt på mig ”I’ll be in my room next door if you need me, I love you.” sedan smög han ut och stängde dörren efter sig. Jag undrade om det var såhär det kändes att vara deprimerad. Jag hade ingen ork, ingen energi alls. Det var som om Louis sugit ut all min energi i stunden han berättade att det var slut mellan oss. Jag hade egentligen lust att bara ligga här och dö. Jag tror att jag nickade till några gånger, tröttheten var överväldigande. När jag vaknade till för säkert tionde gången gick min hjärna på högvarv. Jag undrade egentligen vad han såg i Sanna? Visst var hon slående vacker men hon var skräckinjagande och bossig. Det var någonting med henne som inte var riktigt rätt. Jag önskade att jag kunde gå tillbaka i tiden och ändra det förgångna. Det var förmodligen mitt fel, precis som Louis sagt.
-
Harrys sköna stämma nådde mina öron och jag väcktes ur mina djupa funderingar ”dinner’s ready honey” sade han. Jag såg på honom ett ögonblick och kunde inte undgå att märka de tydliga tecknen på att han hade gråtit som fanns i hans ansikte. Vid närmare eftertanke såg han faktiskt riktigt förstörd ut. Håret var instoppat i en mössa, ansiktet var blekt och livlöst och hans kinder var röda och svullna. ”Are you okay Harry?” frågade jag försiktigt. Jag insåg att jag helt hade ignorerat det faktum att maten var klar men kom snabbt på andra tankar igen. ”No.” svarade han kort. Jag gjorde världens kraftansträngning, reste mig upp och drog ned honom i sängen. Om det var någonting jag prioriterade högt i denna värld så var det utan tvekan mina vänner. Var någonting fel så var jag tvungen att veta vad, speciellt när det gällde mina allra närmsta. Jag värderade mina vänner över min familj, hur hemskt det än lät så var det så det var. Mina föräldrar hade aldrig gjort någonting för mig, förutom att hålla mig instängd i lilla Mullingar. Mina vänner å andra sidan hade hjälpt mig utvecklas som person, de hade funnits där i vått och torrt. De var min familj.

”I’m not going to beat about the bush, tell me – what’s wrong?” sade jag stressat när jag insåg att jag varit tyst alldeles för länge. Han suckade djupt, kliade sig i ögat och såg på mig. ”There are times when I wonder if you are retarded or just really slow. My best friend in the whole wide world just broke up with one of my best friends, got together with a girl I absolutely despice and kicked me out of his home. What’s not wrong? I’m sad, I’m angry, I’m furious, I’m heartbroken, I miss him and I hate him at the same time. Because, and this might come out a bit gay but never mind, I love him with all my heart. I would choose him over Anna, if I had to. I love her to pieces, but he’s my Louis you know? Or at least he was. And the fact that he chose Sanna over me hurts more than you could ever imagine, okay if he had chosen you over me. But Sanna of all people..” han slutade prata och torkade bort några tårar som börjat rinna ned för hans kinder. Jag tog ett fast grepp om honom och kramade honom länge och hårt. ”I know what you’re going through, I think, I thought he was the love of my life and he broke my heart. Into tiny little worthless pieces. It’s like I’m nothing more than a shell anymore, I don’t have any strength or energy left. I don’t even have enough energy to cry. I haven’t cried yet, at all. I’m really starting to scare myself, what if I’m depressed? I’ve read all about these girls who got really depressed and then killed themselves and I don’t want that to happen to me. I’ve still got stuff to live for even though I’m in a bad place right now. I believe I’ll be fine, somehow.”. Jag kände mig som en värdelös människa när jag satt där och blåljög honom rätt upp i ansiktet, jag trodde inte på de orden jag nyss yttrat. Jag visste att det här var någonting som aldrig skulle ordna sig. Jag skulle föralltid vara trasig. ”Thank you Em, really – thank you. It’s so much easier now knowing I’m not going through this alone. I’m so glad I have you!” jag pussade honom på kinden och log, fan vad genomvidrig jag var. Fast vem vet? Det kanske skulle hjälpa honom att läka, och då hade jag ju i alla fall åstadkommit någonting. Att låtsas vara stark var dock inte min starka sida, men jag var helt enkelt tvungen. Det kunde ju faktiskt gälla liv och död.
-

-

Louis perspektiv:
Repen skar in i mina handleder, det sved något otroligt mycket. Trots det kunde ingenting överträffa den smärtan som jag kände av i bröstet. Det var som om någon repeterat sköt brinnande pilar genom mitt bröst. Varje gång jag tänkte på Emma genomsyrades hela min kropp av en smärta så grov att mina lungor inte fungerade som dem skulle. Jag fick tvinga mig själv att tänka på någonting annat för att kunna andas igen. Jag såg mig omkring i rummet, det var mörkt och luktade instängt. Den här källaren hade nog aldrig användts tidigare, tänkte jag för mig själv. Jag ryckte till och rätade automatiskt på ryggen när jag hörde det genomträngade ljudet av hennes stilettklackar på väg ner för källartrappen. ”How are you liking the dark sexy?” retades hon. ”I figured tying you to a chair would calm you down, stop thinking about that filthy little woman and accept the fact that we’re a couple now”. Ilskan bubblade inom mig, hon var fullständigt medveten om exakt vilka knappar hon skulle trycka på för att göra mig fullkomligt rasande. ”Shut the fuck up you disgusting piece of shit!” skrek jag henne rakt i ansiktet. Jag ångrade det snabbt, det var mitt tidigare vredesutbrott som lett till att hon bundit fast mig vid en stol i min egen källare. Jag reflekterade som hastigast över hur mycket makt man egentligen får om man äger ett vapen. Plötsligt fick jag en idé, jag hade ett svagt minne av att det fanns ett vapen gömd i denna källare. Nu gällde det bara att lyckas uppehålla Sanna tillräckligt länge så att jag både kunde ta mig loss från repen och genomsöka källaren. Plötsligt kände jag Sannas fuktiga handflata mot min vänstra kind, smärtan brände. "I don't know if you've realized or not, but you ruined my life and I'll do whatever it takes to ruin yours. Even if it means having to kill you.."
-

Emmas perspektiv:
Jag kände mig duktig, jag hade för första gången i mitt liv tagit ett beslut som inte var baserat på vad jag kände utan vad som faktiskt var rätt.

”Is anyone up for a cup of tea? I’m sorry, that was a silly question I’ll put the kettle on. Would you like a cup as well Sanna?” sade jag och försökte låta avslappnad och artig trots att jag av någon anledning kände mig otroligt nervös. Jag rotade djupt ner bland mina känslor och insåg att det hade med att göra att jag betedde mig som en vuxen. Jag hade nyss bjudit in en person i huset där jag bodde, utan föräldrar, med min pojkvän. Jag hade nyss tagit ett beslut som var baserat på rätt och fel. Jag var inte längre ett barn och det skrämde mig otroligt mycket. Samtidigt som självständighet var det jag kämpat för sedan dagen jag fyllde 15 så kändes det väldigt läskigt. Jag hade nu ingen att falla tillbaka på, nu var det på riktigt och jag var tvungen att stå på mina egna två ben i alla lägen. Visst fanns Louis där för mig om jag behövde honom, men som vuxen var man tvungen att lösa sina egna problem. Då slog en annan tanke mig; var jag verkligen vuxen? Jag hade inte ens fyllt arton än, dock var min födelsedag bara några månader bort. Jag hade i hela mitt liv föreställt mig att man var vuxen först då man hade en fast anställning och räkningar att betala. Nu insåg jag hur fel jag hade haft. Så fort man lämnar sitt trygga hem är man tvungen att växa upp oavsett ålder, annars överlever man inte. ”Yes, thank you darling!” svarade Sanna ännu artigare.

Jag serverade alla varsin kopp té, slog mig ned kring bordet och sade ”So, from what I heard out there you have got quite a story to tell?”. Sanna såg på mig och nickade långsamt ”I do, you’re right”. Jag såg mig omkrig i rummet och märkte att Louis såg på Sanna med en underlig blick, som om hon facinerade honom. Någon avsmak eller dylikt fanns i alla fall inte i hans blick. Jag kände ett styng av svartsjuka inom mig, hur var det ens möjligt? Han hade ju alldeles nyss sagt att han inte ville ha henne här? Louis påhittade otrohet hade gjort mig nojjig. ”But before I start I’d like to have a word with Louis, in private” sade hon och log oskuldsfullt. Jag märkte hur Liam gjorde sig redo att protestera men Louis tystade honom och följde efter Sanna ut i vardagsrummet. Efter en lång stunds tystnad öppnade Harry försiktigt munnen ”Why the fuck did you invite her in? You have no idea what she is capable of Emma. No idea”. Hans röst var hård och anklagande och det skrämde mig, Harry var vanligtvis aldrig orolig över någonting.
'

Louis perspektiv:
”Okay Louis, this is what we’ll do. You are going to pretend that the few feelings you once had for me are back but ten times stronger. You are going to break up with Emma and take me back. Got it?”. Jag försökte febrilt förstå om hon verkligen menade allvar, hur mentalt sjuk var denna kvinna i så fall? ”Why the fuck would I do that?!” sade jag och höjde rösten en aning. ”Shh keep it down you idiot!” väste hon. ”You’re going to do exactly as I say.. Got it?”. I samma stund som hon uttalade de sista två orden kände jag hur någonting pressades mot min rygg. Som av en reflex försökte jag vända mig om för att se vad som precis hade pressats mot min rygg. ”Do not move nor make a sound, just play along. I’m not afraid to shoot you Lou, and I’m not afraid to hurt the ones you love either. Okay?”. Jag nickade så lugnt jag kunde, jag ville inte visa henne att hon skrämde mig. ”How will I know you won’t hurt them if I play along?” frågade jag med bestämd röst. ”I have a gun held to your back and you STILL think you can call the shots? Bloody hell, you haven’t changed a bit. I’m in charge now Louis, not you. This is what we’re going to do; we’re going to go out in the kitchen and you’re going to tell your friends and Emma that we’re back together and that you want them all to leave. Don’t ask me where they’re supposed to go because I don’t know and I don’t care. Now, let’s get to it!”.

'

'

Emmas perspektiv:
Jag märkte direkt att någonting var fel när de kom tillbaka in i köket. Det var någonting i Louis blick som gjorde mig orolig. Det faktum att Harry nyss hade skällt ut mig gjorde inte saken bättre. Jag hann precis skymta en tår i Louis ögonvrå innan han kliade sig i ögat. Vad var det egentligen som pågick? Han slog sig ned kring bordet och harklade sig ”What I’m about to tell you is an announcement filled with both joy and sorrow. First of all I want to tell you that I’m sorry for what I’m about to say. Second of all I just wish you could all support me in this decision. As soon as I set my eyes on Sanna again I was scared because all the feelings I once had for her were back, only this time a lot stronger. I knew this meant that I’d be breaking your heart Emma. I tried to make her leave but because you are as stubborn as you are you invited her in and this is what happened. I guess that somehow this is all your fault. I’m really sorry but I think this is the best thing for both of us. Sanna and I have a past and my feelings for her seem to be stronger than my feelings for you. I love her a lot. I don’t mean to rub it in but I just need you to understand that we’re over, you and I do not longer exist Emma. And lads, hope you can support me like you normally do. I love you all. I’d very much like you to leave now..”. När han slutat prata försvann han ut ur rummet och lämnade oss alla, inklusive Sanna, sittandes som fågelholkar. Mitt hjärta var i tusen bitar, värken var obeskrivlig. Det var som om någon hade knivhuggit och tänt eld på mitt innanmäte på samma gång. Jag kände ett plötsligt tryck över bröstet och fick svårt att andas. Niall och Harry tog tag i varsin arm och ledde ut mig ur huset. Jag kämpade inte emot, jag insåg att det var över. Jag borde helt enkelt ha lyssnat på Louis från början. Min älskade Louis. Trots att smärtan var olidlig fällde jag inte en tår, jag följde bara lydigt med Harry och Niall ut ur mitt hem utan en aning om var jag skulle ta vägen nu..

Previous:
Plötsligt ringde det på dörren och jag tvingades slita mig själv från Louis. Jag följde efter honom ut i hallen, han öppnade långsamt dörren och utanför stod någon som var slående lik mig. Hon log stort. "Hallo Louis, long time no see!" sade hon med en tydlig tysk brytning, jag förstod direkt att det var.. "Sanna..." flämtade Louis.

Emmas perspektiv:
Hon log stort och brett, det var skräckinjagande. ”Who do we have here?” sade Sanna och såg på mig. Louis grepp om mig hårdnade och han svarade kyligt ”This is Emma, my girlfriend. What are you doing here Sanna? I’d like you to leave.”.  Sannas léende svalnade ”Oh my, we look very much alike Emma and I. For Christ’s sake Lou, give a woman a chance to explain herself. I know my behaviour has been awful in the past, and you have every right to doubt me but I have changed. I am not crazy-Sanna anymore, I’m just Sanna.” hon tystnade en stund och räckte sedan fram handen för att hälsa på mig ”Hi Emma, my name is Sanna Schwarzkopf. I used to be in a relationship with your boyfriend. When our relationship ended I went a bit overboard and I ended up with a restraining order against me. I was madly inlove with Louis and he detested me. It was heartbreaking, so after a couple of weeks trying to get around the restraining order I moved back home to Germany. I know this might seem very odd but I’m not crazy I was just crazy in love. The boys managed to get a restraining order against me by lying, I wasn’t stalking him – I was simply trying to get hold of him. I wanted to talk to him, explain my feelings for him but he refused to talk to me. Now I’ve forgiven Louis and the rest of the boys for what they did to me and for what they put me through and I’m here to explain my self so they can forgive me.”

Det hon sade gav mig en tankeställare, Louis var en som undvek konflikter till vilket pris som helst. Jag ville att hon skulle få förklara sig, hon hade tagit sig hela vägen från Tyskland för att be omförlåtelse, det var hon värd.

”Come in Sanna!” sade jag vänligt, Louis försökte protestera men jag tog ett fast grepp om Sannas hand och drog in henne i köket. ”Guys get in here, we’ve got a guest!” ropade jag till alla som befann sig i vardagsrummet.

Sannas perspektiv:

Det där hade varit alldeles för enkelt, Emma var ju helt sjukt lättlurad. Hon hade gått på snacket om att jag ville bli förlåten, nu var det dags att sätta igång med den verkliga planen. Äntligen skulle jag få min hämnd.

Previous:

We’ve never fought before, so this is not me giving you a second chance. This is me giving you a chance to be you. I love you mate!”. Niall reste sig upp från sin stol och kramade om Louis, hårt.

Annas sätt att se på Harry var makalöst, jag föreställde mig hur hon sjöng ”When You Say Nothing At All” av Ronan Keating till honom. Det hela gav mig en idé. Jag reste mig upp och sade åt Emelie och Anna att följa med mig in i köket. Jag kunde se killarnas förvirrade blickar men valde att ignorera dem fullständigt. ”Okay girls, I have a plan!” de båda såg förväntansfullt på mig. ”Well, you have to admit that our boys are mainly in charge of the entertainment in this house?” de båda nickade, fortfarande lika förväntansfulla. ”Well, I saw the way you looked at Harry earlier Anna, it was like that song When You Say Nothing At All by Ronan Keating you know? Especially the part where he sings ”all day long I can hear people talking out loud, but when you hold me near you drown out the crowd”. Seeing that gave me an idea. We should perform, by that I mean sing and dance to that song, for our boys. How fun doesn’t that sound?”. Emelie var först att svara ”that sounds great to be honest, but I have an idea that could make it even better! Let’s call Holly and Jennifer to see if they would like to join us?”. Jag försökte febrilt minnas om jag någonsin hade hört talas om några vid namn Jennifer och Holly men det stod still. ”I’m sorry but who are Holly and Jennifer and why have I not heard about them before?”. Nu var det Annas tur att svara ”Holly is Zayn’s girlfriend, they’ve been together for a couple years now. Since way before the X-factor. Jennifer, or Jen as we call her is Niall’s girlfriend” Jag var nära att sätta min coca cola i halsen ”Niall’s what?! Since when does Niall have a girlfriend? He bloody told us all he had feelings for me yesterday? And I’m his best friend, like why hasn’t he told me?”. Jag märkte att de båda försökte undvika min blick. Det märktes tydligt att ingen av dem ville svara. Anna som var den lite mer modiga och utåtriktade av de två bestämde sig till slut för att svara ”Well, we know that they became a couple when you were in Sweden. The day after you left as a matter of fact. We both, including Holly, thinks that she is some sort of rebound girl, for him to get over you with. It’s all a bit weird, since he hit Louis and texted you that Louis was cheating on you when they were a couple. But we want Niall to be happy, so we just kind of welcomed her with open arms. And we want you to do the same, okay?”. Annas ord sårade mig nästan lite, det hon precis hade sagt fick det att låta som om jag inte ville att Niall skulle vara lycklig. ”Of course! Go ahead and call them Emelie, Anna and I will talk to the boys”.
'

Jag följde efter Anna in i vardagsrummet där de alla satt samlade framför teven som vanligt. Hon kröp upp i Harrys knä och han kysste henne länge och varsamt, de var verkligen ett riktigt vackert par. Jag slog mig ner bredvid min älskling och han lade armen om mig. ”We have something to tell you!” sade jag. ”So do we, but you first.” sa Louis ängsligt. ”We are going to perform for you later, Emelie’s in the kitchen right now calling Holly and Jen, they’ll be joining us as well!”. Jag lade märke till hur Niall omedvetet ryckte till när jag sa hans flickväns namn. ”Wow, that sounds like great fun. Can’t wait. Well, what we wanted to say was basically – Sanna”. Hela rummet fylldes av en konstig stämning när Louis sade namnet Sanna, även Anna fick ett konstigt ansiktsuttryck. ”I’m sorry, I’m not really following. Who is Sanna?”. Zayn harklade sig ”Sanna is the definition of trouble. About two years ago, around the same time as I met Holly, Louis had a relationship with a girl named Sanna. Sanna is a german girl who was madly in love with your boyfriend. He on the other hand did not share the same feelings for her, and he broke up with her after only a couple of weeks. That’s when it all begun. She started showing up randomly, she started following him around. She kept calling and texting all the time. In the end we managed to get a restraining order against her. After a few months we heard she had moved back home to Germany. Apparently she’s back in Doncaster now and we’re worried that she’ll come looking for Louis again.” Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, det verkade helt sjukt. ”I’ll handle her!” sade jag kolugnt. Alla började helt plötsligt skratta, och mina kinder antog en illröd färg. ”We used to be like that, all cocky. Then we actually met her, and let’s put it this way. We were not as tough after that. She is one scary bitch that one” sade Liam.

'
En timma senare var jag, Anna, Emelie och två jättesöta tjejer vid namn Holly och Jennifer samlade på övervåningen. Holly hade långt blont hår och stora bruna ögon, hon var liten och nätt. Jennifer hade lite kortare mellanblont hår och fina blå ögon, hon var dock något längre än Holly. "It's really nice to meet all of you, I hope Emelie informed you about what it is we're doing?" de båda tjejerna nickade och jag log. "Okay, let's get to it!". Jag kopplade in min iphone i en högtalare och njöt när Ronan's sköna röst fyllde rummet. Holly som var dansare hade snabbt slängt ihop en koreografi och vi alla satte igång och lärde oss den.

Det var härligt att för en gångs skull umgås med ett gäng tjejer, det var längesedan jag hade gjort något sådant.
Efter några timmars övande kände vi oss så gott som klara, satte på oss jättesöta vita klänningar som Jennifer hade haft med sig och sminkade oss. När vi var klara utbrast Holly ”We look perfect you guys!” och jag kunde inte låta bli att hålla med, helt perfekta.

Vi röjde undan i Louis stora vardagsrum och skapade oss en liten scen sedan ropade vi på killarna.

Previous:

"Hey! It's not funny? It really hurt. To be honest I was quite shocked though, I never ever thought Niall would ever hit me. He really loves you a lot Emma. And so do I...". Han förde sina mjuka läppar mot mina och kysste mig varsamt. Min alldeles egna prins.

Jag tassade försiktigt upp ur sängen och ner i köket. Jag och Louis hade kommit hem rätt sent igår så vi hade varken fått chans att prata med Niall eller de tre andra. I och med det så bestämde jag mig för att laga en riktig brakfrukost och sedan väcka dem. Jag kikade in i kylskåpet och plockade fram ägg, bacon, korv, tomater och apelsiner. Jag plockade fram stekpannor, plåtar och skärbrädor och började fixa som om jag aldrig hade gjort någonting annat. Hela huset fylldes av en hemtrevlig doft av mat.

Jag dukade bordet, pressade apelsinjuicen och smög upp för trappan för att väcka dem andra. Jag knackade försiktigt på Niall’s dörr ”Niall, breakfast’s ready!” jag kunde höra ett svagt grymtande inifrån hans rum som jag tolkade som svar och fortsatte gå längs med korridoren. Jag knackade på Liam’s dörr ”Liam! Bre…” mer hann jag inte säga innan dörren öppnades, istället för Liam så stod en nyvaken Emelie i dörröppningen

”Oh, hi.. I didn’t know you were here, lovely! Well breakfast is on the table, wake Liam up and come downstairs!”  sade jag, Emelie log. ”Oh don’t worry, lovely to see you again Emma! To spare you another shock, Anna stayed the night as well. See you in a few minutes.” hon stängde dörren om sig och jag knackade på den tredje dörren i korridoren ”Anna, Harry, breakfast’s on the table. Come down please!”.

Jag väntade inte på att någon skulle öppna dörren utan smög in i mitt och Louis’ sovrum. Jag klättrade försiktigt upp på sängen, smekte honom över kinden och pussade honom på pannan. ”Louis…” sade jag väldigt mjukt, ”breakfast is served, come one. Get up love”. Han öppnade långsamt ögonen och log. För varje andetag han tog spändes musklerna i hans bål, och jag kunde inte låta bli utan smekte honom varsamt över magen och upp mot bröstet, han rös. Han tog ett fast grepp om min nacke och förde mitt ansikte mot sitt. Han kysste mig intensivt och jag märkte att han andades snabbare. ”I want you… now” viskade han. Jag drog mig motvilligt tillbaka ”you know I’m not… ready.”. Jag rodnade och han log ”you can’t blame a guy for trying” sade han och kysste mig på kinden. Han tog min hand i sin och ledde mig ner för trappan.

Vi slogs oss ner runt bordet och jag började prata ”I have a few things I’d like to get of my chest. First of all it’s really nice to see you all again, I’ve missed you so much. I don’t know if you guys knew that Louis and I didn’t speak once while I was in Sweden because of a row? The reason to why I’m bringing this up when we’re not even fighting anymore is that we need some answers. Niall, why on earth did you think Louis was cheating on me?”. Niall drog efter andan och började prata.

”Emma, you know I’ve always loved you and I’ve always wanted the best for you… Always!” jag fasade inför fortsättningen. ”Well the thing is I like you. Ever since you came to England with me I’ve seen what a great girlfriend you are. Ever since you and Louis shared your first kiss I’ve had feelings for you. You and I have always been like siblings, we’ve shared our deepest secrets and being inlove with your sister is just plain wrong. Now I didn’t know how I’d solve this mess, I knew so well that I could never have you. So I made a plan, I sent you a text saying Lou was cheating on you and I hit him in the face. The reason to this was that if I couldn’t have you, I didn’t want anyone else to have you either. I’m sorry I did what I did to you Em, but the person that deserves an apologie the most is you Louis. I’m so sorry mate, I’m sorry for making up stories about why I was acting the way I did and I’m sorry for trying to break you and Emma up and I’m sorry for hitting you. I also want to apologize to you Zayn, I didn’t mean what I said about ”I’m not the one from Bradford”… I know you don’t hit people. I’ve really been down since I sent that text two weeks ago, I’ve felt so rotten. I understand if you can’t ever forgive me Louis. I do, because I wont ever be able to forgive my self.” tårar forsade längs hans ansikte och jag ville helst av allt bara resa mig upp och omfamna honom, men jag kunde inte. Det han hade gjort var verkligen fel, det var inte den Niall jag kände.

”I forgive you Niall. This past month has made me realize that everybody makes mistakes. I’ve realized that nobody’s perfect and that everybody, no matter what, deserves a second chance. I've also realized that if you value your ego more than your friends you end up loosing them. I don’t think you meant to hurt anybody Niall, I believe you got caught in this thing and you just couldn’t get out. We’ve never fought before, so this is not me giving you a second chance. This is me giving you a chance to be you. I love you mate!”. Niall reste sig upp från sin stol och kramade om Louis, hårt.

Previous:

”piss off Louis, find some other girl who’s willing to sacrifice her life for an egoistic, selfcentred pig like yourself. I bet the only reason you wanted me to stay was so that you’d have someone to sleep with. Well, too bad. I ain’t staying”. Jag insåg att jag hade tagit i, han var varken egoistisk eller en gris. Ännu mindre skulle han någonsin utnyttja mig för sex, det visste jag så säkert.. men mitt mål var att såra honom, hur hemskt det än lät.

Emmas perspektiv:

Flygplan var något jag aldrig någonsin hade tyckt om, det obehagliga skumpandet gjorde mig nervös. Jag antog att det hela bottnade i att jag inte hade någon kontroll alls. Jag fingrade nervöst på min telefon och kunde inte låta bli att tänka på det som hänt tidigare. Jag visste att det jag hade sagt till honom var fel och hemskt men jag visste också att det inte hjälpte att grubbla och ha dåligt samvete över det förgångna. Flygresan gav mig otroligt mycket tid att tänka trots att den bara var knappt tre timmar lång. Älskade jag verkligen Louis? Åtminstone så mycket som jag trodde att jag gjorde? Skulle jag verkligen klara av att vara tillsammans med en kille som var eftertraktad av så många? Mitt huvud sa att självklart älskade jag honom, mitt hjärta sa motsatsen. Det var som en konflikt mellan vad jag visste och vad jag kände. Allt mellan oss hade gått väldigt fort, det hade helt enkelt varit kärlek vid första ögonkastet mellan oss hur klichéaktigt det än lät. Enda sedan han hade fångat mig då jag svimmade av, första gången vi sågs hade det funnits någonting mellan oss. Det hade helt enkelt alltid varit så självklart att jag och Louis var menade för varandra fram tills idag. Att jag inte älskade honom var en fånig tanke, jag visste att jag älskade honom. Jag trodde att jag visste det i alla fall.

'

Louis perspektiv:

Grubblandet gjorde mig galen och jag visste att de andra kunde se på mig att någonting var fel, men jag hade inte mod nog att berätta. Inte ens Niall som förmodligen hade bevittnat scenen förstod vad som hade hänt. ”Louis, I don’t know who you think we are but we’ve been living under the same roof for quite some time now and we can tell when something is way off…” det var Harry som hade gjort ett försök i att få mig att prata men jag förblev knäpptyst. Nu var det Niall’s tur ”did you hurt her? Did you Lou? Cause I swear, if you did I’ll…” han blev avbruten av Zayn ”Niall, vas happenin? Can’t you see that Louis’ hurting? Come on, there is a time and a place for everything and this is definitely not the time nor the place for that. When did you start hitting people anyway?” Niall blängde på honom ”who said anything about actually hitting him? Huh? I’m not the one from Bradford!”.

'

Jag stod där och betraktade dem allihop, vilka var dem här killarna? Sen när började de tjafsa med varandra? Jag kände på något sätt att det var jag som låg bakom konflikterna, så jag samlade mod och började förklara vad som hänt tidigare. ”I’ll tell you, but promise me you won’t freak out. We were just saying goodbye at the airport and she kept telling me that she loved me more than anything else in this world..” nu var det min tur att bli avbruten av Niall ”oh my god, that’s horrible poor you!” jag kunde inte låta bli att se på honom, han såg hemsk ut ”Niall wtf dude, what has happened to you? Have you eaten at all today?” jag väntade men fick inget svar ”as I was saying, she told me how much she loved me and I just thought it felt like she was faking it so I told her something like ” If you love me as much as you say you do, then why don’t you just stay? How much can your grandmother actually mean to you? Come on babe, I’m more worthy of spending time with you then that old hag is” and after that she basically said I was a selfcentred, egoistic pig who was using her for sex… those words broke my heart. I know I called her grandmother a hag and that wasn’t fair, making her choose between the two of us was not very fair either but calling me a selfcentred egoistic pig was just a tad much…”.

'

Grabbarna stod omkrig mig som fågelholkar allihop och tillslut bröt Liam tystnaden ”I presume she walked of and you stayed for a few minutes just to see if she might change her mind and take back all those horrible things that she just said?” jag nickade.

'

Niall kom fram till mig när jag satt i soffan, han slog sig ned brevid mig och såg djupt bekymdrad ut. Han såg nästintill äldre ut, som om han åldrats på bara några timmar. Man kunde inte undgå att se att någonting tyngde ned honom fullständigt. ”Louis, I’m sorry for what I said earlier I don’t know what got in to me. I feel the need to explain my self anyway. Emma has always been like a sister to me and she is one of the most important people in my

life and I felt really bad for sending her to Sweden all on her own. I felt such guilt I couldn’t even eat… I know that  she’s not my responsibility and I know that she’ll be just fine. I just want to be there for her the same way she was there for me when my grandmother passed away. I guess I was angry at my self and I took it out on you guys, I’m so sorry Lou. Just to clarify, this does not mean that I think what you said to Em was anywhere near okay, but I forgive you. ” Jag kramade om honom hårt. Innan han gick där ifrån såg han på mig igen och sade  ”I think you should call Emma… She’ll forgive you!”, jag kände ett illamående växa fram. Var det hon som skulle förlåta mig? ”Niall, I need to forgive her for what she did, not the other way around. I was unfair, she was straight up nasty. Sorry bro, I know she’s your world but what she did was seriously wrong and my heart aches every time I think about what she told me. Maybe some time apart is just what we need?”

'

Emmas perspektiv:
Varför ringde han aldrig? Visserligen hade jag betett mig illa men han insåg väl att det bara var någonting jag hasplade ur mig i stundens hetta?  Mitt tidigare tvivel hade försvunnit fullständigt, det var inget snack om att jag faktiskt verkligen älskade honom. Jag hade dock inga planer på att ringa honom och be om ursäkt, det var han som började tänkte jag för mig själv och insåg att jag än en gång lät som en femåring.
'
Mamma berättade att vi skulle stanna i Sverige i en månad, hon kände att det var på tiden att vi spenderade lite tid ihop igen. Jag försökte protestera, jag hade lovat Niall att inte vara borta från honom längre än en vecka. Varken han eller jag mådde bra utav att vara ifrån varandra. Ingenting bet dock på henne, hon kom med argument om att vi snart skulle ses igen och att det här bara var en månad av flera år. Hon behandlade mig automatiskt som en tolvåring utan fri vilja igen och det gjorde mig förbannad. Att inte kunna sticka gjorde att jag ville sticka mer än någonting annat.

' 

- 2 veckor senare -

'

"Tell me now Em, how has England been so far?" frågade mamma mjukt, hon visste exakt hur jag fungerade och vilka knappar hon skulle trycka på. Det gick inte att vara arg på någon som lät så omtänksam. "England has been great mum, the lads I live with are just the best." hon log "do you get along extra well with any of the boys?" jag kände hur mina kinder antog en illröd färg och jag kände att det inte var någon vits att försöka förneka det. "Well yes, Louis and I get along very well. At least we used to... He kissed me the day after I arrived, love at first sight." mamma fnös, "what do you mean with 'at least we used to'? You've not even been together for six months!" jag visste att hon skulle fråga vad jag menade, det var som om jag ville avslöja mig själv. Gråta ut på mammas axel. "Just before I left for Sweden we had a row, basically he said that grandma was an old hag and that he deserved me more than she did. I replied by calling him a selfcentred, egoistic pic who used me for sex. And the worst part is that I regret saying it so much, I really do love him mum. He is none of those things, a bit childish at times but I love that about him!". Hon suckade djupt "you've definitely inherited my temper, sorry love. You need to call this boy and explain everything, that is the only way you could ever solve this. What he did wasn't right but what you did was a hundred times worse, sad but true. Nobody's perfect and everybody deserves a second chance. Right?". Jag insåg direkt att hon hade helt rätt, det var mitt fel att han inte hade hört av sig på två veckor. Vi hade aldrig gått så länge utan att prata med varandra förut och det var mitt fel...

Plötsligt plingade min mobil till, jag såg ner på den lysande skärmen och såg att jag hade fått ett sms från Niall. "Hey, hope Sweden is fantastic. I love sweden. I really wish I didn't have to do this but I think Louis is cheating on you. I'm sorry bestie, I just really thought you should know. Love you.", jag kände hur jag tappade all färg i ansiktet, magen gjorde volter och jag hann precis rusa in i badrumet och böja mig över toaletten...

Emma, your grandmother is ill, really ill.. we need to got Sweden asap, to say goodbye' En tår droppade långsamt der på skärmen, där det stod skrivet svart på vitt. Jag skulle snart få se min mormor för sista gången...

Det engelska landskapet svischade förbi utanför fönstret, allt kändes färglöst. Niall harklade sig. Jag vred på mig i den obekväma, alldeles förstora bilen och såg på honom 'Em..' började han, 'I know how you feel right now. Do you remember that my grandmother passed away a couple of years ago? She liked you alot.. Any way, what i was meaning to say was that I know what you're going through, I know all the pain and anger you're experiencing and I know that this sucks. I know. But the thing is, right now the thing you’re not aloud to do is to be selfish. Of course you love your grandmother alot, but this is also your mothers mom. I’m not telling you that you can’t be sad but try and see it like that as well. You and your mom might be able to support eachother’ han torkade bort några tårar från mitt ansikte och kysste mig lätt på pannan. Jag insåg direkt att han hade rätt, jag var trots allt sjutton år och för en gång skull var det min tur att agera stark. Jag skulle hjälpa min mamma igenom detta, inte tvärtom. Jag log brett mot honom och formade ett ’I love you’, med läpparna.

”Sleepyhead, we’re at the airport now. Time to get on the plane love”, jag öppnade långsamt ögonen och suckade fram ett ”let me sleep” när jag såg Louis perfekta ansikte. Han skrattade lätt, knäppte upp mitt säkerhetsbälte och drog ut mig ur bilen. Jag gick irriterat till bakluckan och drog ut mitt pyttelilla handbagage, jag hade ju inte planerat en längre resa och bestämde mig för att bara ta med ett par ombyten. Niall strök mig över håret, kramade mig hårt och sade ”take care bestie, you’ll do great okay? Stay strong. I’m just a phonecall away. Love you” sedan gick han och satte sig i bilen.

Jag såg på Louis där han stod några meter bort och kände mig lite dum för att jag nyss hade betett mig som en femåring. ”Get your lovely bum over here babe!” ropade han och flinade. Han tog mitt ansikte mellan händerna och lutade sig emot mig, hans läppar nuddade mina och jag lät mig själv sugas in i kyssen. Helst av allt ville jag stanna kvar här förevigt, i hans armar, men jag förstod såklart att det var omöjligt. Han såg djupt in i mina ögon ”Emma, I’ll be here waiting for you when you get back. Did you know I’ve never ever felt this way about another girl before? I have never experienced these kind of emotions earlier. You are the most wonderful girl I’ll ever meet, that’s a fact. I’m twenty years old and you’re seventeen, but when we’re together it’s more like you’re 25 and I’m 17, except when you refuse to get out of the car to be able to catch you’re plane.” han skrattade lite lätt och fortsatte prata ”What I’m trying to say is that no matter what I’ll always love you for who you are and I simply don’t care about the agedifference. You are the most beautiful girl on the face of the earth and I’ll miss you every minute of the day. I love you” orden sköljde igenom mig och jag log, inte bara för att det han sagt var underbart vackert utanför att jag trodde på honom till hundra procent. Han var en av få människor i mitt liv jag faktiskt kunde lita på. Jag såg upp på honom igen ”Louis… do you know what the difference between this relationship and my previous relationships are? Im actually in love with you and not the thought of you or the thought of this relationshop. I miss being with you when you’re gone, I don’t miss the things we’ve done together. Do you get the difference? And because of that, this whole thing is new to me. Because when you’re away from me, there’s a part of me missing. It’s like I’ve got this huge hole in my chest and it hurts. Everything becomes a little bit harder when you’re not with me. Just breathing is tough. I just wish you could’ve gone with me, I know you have work and all so I’m not actually blaming you but yeah.. I wish. I love you more than anything else on this planet.” vi stod där i några sekunder och såg på varandra och jag lade märke till att något ändrades i hans blick.

Helt plötsligt började han prata igen ”If you love me as much as you say you do, then why don’t you just stay? How much can your grandmother actually mean to you? Come on babe, I’m more worthy of spending time with you then that old hag is”. Orden slog emot mig som en kalldusch och jag kände ilska bubbla upp inom mig, vem fan trodde han att han var? ”You know what Louis? Fuck off, I’ll see you when I see you or something like that.” Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna, och lämnade Louis bakom mig. ”Em wait, I…” ropade han efter mig, jag vände mig om och såg på honom ”piss off Louis, find some other girl who’s willing to sacrifice her life for an egoistic, selfcentred pig like yourself. I bet the only reason you wanted me to stay was so that you’d have someone to sleep with. Well, too bad. I ain’t staying”. Jag insåg att jag hade tagit i, han var varken egoistisk eller en gris. Ännu mindre skulle han någonsin utnyttja mig för sex, det visste jag så säkert.. men mitt mål var att såra honom, hur hemskt det än lät.

Previous:

“Em, jag har redan tagit hand om det där. Du ska med, allt är klart. Vi åker om två dagar!” jag slog armarna om halsen på honom “Du är världens bästa vän, jag älskar dig” lyckades jag på något märkligt sätt snyfta fram.

Jag nöp mig lite lätt i armen, som för att se om jag drömde och såg mig sedan omkring ytterligare en gång men allt var sig likt. Jag såg på Niall och log, han satt brevid mig och sov i någonting som såg ut som en gigantisk sparkdräkt.

Jag reste mig upp ur den förvånansvärt bekväma stolen och började utforska privatplanet, bakom ett drapperi hittade jag en kartong fylld med tidningar som jag började rota i, jag fann tidningar som Teen Now, Top of the Pops och Cosmo. Jag plockade ut de jag kände för att läsa och lade dem åt sidan när jag plötsligt kände en hand på axeln. Jag vände mig snabbt om och såg en flygvärdinna med bister min “Vad tror du att du håller på med unga dam?” jag sneglade ner på tidningarna och log “Plockar bara åt mig lite att läsa, ska återvända till stolen nu” sa jag försiktigt. Hon såg allvarligt på mig och sade “För det första är vi på väg ner för landning så det vore bra om du återvände till din plats, för det andra så är de här tidningarna privata, vilket du borde ha förstått eftersom de var gömda här bakom. Seså, tillbaka till din plats nu!”.
Jag lade tillbaka tidningarna i lådan, sköt in dem bakom drapperiet och gick tillbaka till stolen “surkärring” muttrade jag för mig själv.

Jag puttade försöktigt till Niall och sa "hörru sömntutan, vakna nu, vi ska landa!", han drog långsamt ned dragkedjan på sin sparkdräkt, gnuggade sig i ögonen och gäspade till svar. Jag log, folk hemma i Irland påpekade alltid att de tyckte att det var så konstigt att vi aldrig blivit ett par, så som vi såg på varandra. Jag hade aldrig riktigt förstått vad de menade, jag betraktade Niall som den bror jag aldrig fick, våra mammor var bästa vänner och vi hade hängt ihop sedan födseln. Jag pussade honom på kinden och sade "minns du att folk hemma i Irland alltid påpekade att vi borde bli ett par 'så som vi såg på varandra'?" han skrattade till och nickade "det skulle ju för sjutton gubbar nästan räknas som incest, med untag för att vi faktiskt inte är syskon.. men det känns ju så!" han såg på mig och nickade "incest enligt oss iallafall" sade han.

När planet hade landat och kaptenen släckt säkerhetsbältskylten reste vi oss snabbt upp, tog vårat handbagage och gick av planet. Lite rädd för att komma bort tog jag tag i Niall's hand och kände mig genast tryggare, vi gick genom den relativt ödsliga flygplatsen hand i hand. Niall verkade bombsäker på var vi skulle, så jag förlitade mig på honom och lade inte mycket tanke på omgivningen. När vi gått i vad som kändes som en evighet stod vi plötsligt ute på en parkering framför en gigantisk vit Cadillac Escalade med tonade rutor, den fuktiga engelska luften slog emot mig och allting började snurra, jag kunde inte riktigt greppa att jag var i England, och att det här hände på riktigt. 
När jag lyckats samla mig utbrast jag plötsligt "men vårat bagage då? Niall, du glömde bagaget" jag började ångra att jag hade förlitat mig på honom och började gå tillbaka in mot flygplatsen, jag hörde steg bakom mig och kände hur Niall tog tag i mig "Paul är och fixar bagaget oroa dig inte! Kom så går vi och sätter oss i bilen, du ser lite omtöcknad ut", jag följde snällt med honom till bilen och suckade av lättnad när jag damp ner på sätet. Han såg oroligt på mig med sina underbara ögon och jag log "oroa dig inte, allt är helt surrealistiskt bara. Jag kan inte förstå att jag är i England, ännu mindre att du är känd nu!" jag tänkte tillbaka på alla 14 åriga tjejer som kommit skrikande emot oss när vi klivit av planet, Niall hade dock hanterat det som vilken kändis som helst och en kort stund senare hade alla tjejer varit nöjda.
Han såg bekymrat på mig och sade "det är mitt fel att du känner såhär, jag borde ha berättat om det hela för dig redan från början. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte, jag ville skydda dig och jag ville att det här skulle bli en stor överraskning för dig. Den kanske blev lite väl stor? Förlåt mig Em!" han såg så ångerfull ut att det högg till i hjärtat och jag ångrade snabbt att jag formulerat mig som jag gjort "lilla vän, det är inte ditt fel! Jag är glad att du inte sa någonting, den här överraskningen är den bästa jag har fått i hela mitt liv. Klandra inte dig själv för någonting, jag behöver nog bara lite mat i magen och en god natts sömn, sedan är jag i form igen!" sa jag och log.

Vi hade varit så inne i vårat samtal att vi inte hade märkt att Paul kommit med våra väskor och börjat köra från flygplatsen. En kvart senare stod vi utanför ett stort hus, jag ryckte tag i Niall och frågade förvirrat "Var är vi någonstans? Vems hus är det här?" han skrattade till och svarade roat "vi är i Doncaster, det här är Louis hus. Kom så går vi in, grabbarna väntar på oss där inne". Min mage gjorde volter, men jag bet ihop och gick självsäkert mot huset. Niall knackade på, inifrån hördes steg och glädjerop, dörren flög upp och där stog fyra killar med världens utstrålning. Vi klev in i hallen, en kille med mörkt hår och vackra bruna ögon tog min hand och presenterade sig "hej jag heter Zayn, Zayn Malik. Vi har hört massor om dig, så kul att äntligen få träffa dig Em!" jag log och nickade. Utan att jag visste ordet av stod ännu en kille framför mig, han hade underbart brunt lockigt hår "hej, det är jag som är Harry, Harry Styles. Härligt att äntligen träffa dig Emma!" jag log och nickade ytterligare en gång. Två killar till presenterade sig som Louis och Liam, och mitt huvud började för tredje gången idag snurra, hela situationen var så surrealistisk. Jag kände hur jag började falla bakåt, det sista jag kände var någons armar runt om mig, jag tittade upp och såg Louis med en kraftig oro i blicken. Sedan blev allting svart.

Vet inte hur ofta jag kommer kunna uppdatera nu när skolan börjar och så, ska iallafall försöka hinna med 3 kap/ i veckan. Vore jättesnällt om ni ville komma med feedback, det gör mig peppad att skriva, tack! xx

Jag reste mig snabbt upp ur soffan och stirrade på honom, “Niall,  Mullingar kommer inte vara sig likt nu när du åker här ifrån..”, han tittade skuldmedvetet ner I marken, “Em, jag har inte varit helt ärlig mot dig” han tittade upp och hans intensivt blåa ögon såg djupt in i mina “jag ska inte bara flytta till England, jag ska dit för att jobba, saken är den att det är mycket du inte vet, och jag tycker att det är dags att du får reda på sanningen om mig” jag tittade oförstående på honom och han fortsatte prata “du vet vad min största dröm är, eller hur?” jag log “ja men det är väl klart att jag vet! Din största dröm är att bli en världskänd artist vilket kanske inte är helt lätt när man bor i en liten håla som Mullingar” sa jag och skrattade.
“Em, jag är en världskänd artist. Jag är en femtedel av det brittiska pojkbandet One Direction” jag gapade och försökte febrilt komma ihåg hur man pratade “One Direction? Vilka är det?” stammade jag fram, nackdelen med att bo ute på den irländska landsbygden var hur avskärmad från omvärlden man blev när man inte hade tillgång till varken internet eller tv.
“One Direction består av Louis Tomlinson, Zayn Malik, Liam Payne, Harry Styles och så sjävklart mig. De killarna är så goa, du skulle gilla dem Em!” jag log när jag insåg att han kände mig tillräckligt väl för att kunna säga så, sedan kom tårarna som jag krampaktigt försökt hålla inne.

Niall drog ned mig i soffan, lade armarna om mig och tittade på mig “Em, jag har fortfarande inte berättat allt” sade han varsamt, jag såg på honom och han fortsatte prata “låt mig formulera om det jag nyss sa, du kommer att gilla dem och jag är hundra procent säker på att de kommer att tycka ännu bättre om dig” jag satt tyst en lång stund innan det började gå upp för mig vad han faktiskt menade “menar du att, nej jag vågar inte ens tänka tanken” han skrattade till “fegis, du ska följa med mig till England, ja om du vill såklart?” tårarna började än en gång rinna ner för ansiktet men den här gången var det lyckotårar. Jag slog armarna om halsen på honom och sa “det är väl för sjutton självklart att jag vill? Men Niall, mina föräldrar kommer aldrig låta mig flytta utomlands..” han avbröt mig och sade “Em, jag har redan tagit hand om det där. Du ska med, allt är klart. Vi åker om två dagar!” jag slog armarna om halsen på honom “Du är världens bästa vän, jag älskar dig” lyckades jag på något märkligt sätt snyfta fram.

Hej på er! 

Det här är en fanfic, alltså en novell, som handlar det engelska "pojkbandet" One Direction.
Jag skulle bli jätteglad om ni kommenterade vad ni tyckte efter varje kapitel, kram Matilda.