Tårarna brände när de rann ner för mina kinder, de verkade aldrig ta slut. Ångesten som befann sig i min kropp hade lagt sig som en klump i bröstet som försvårade min andning. Jag kunde inte låta bli att klandra mig själv, det var mitt fel att jag nu låg i fosterställning på min säng och kämpade för att andas. Om jag inte hade sagt åt honom att hitta en annan tjej som var villig att offra sitt liv för honom så hade det är förmodligen aldrig hänt. Han var den som hade varit otrogen, iallafall enligt Niall, men det var jag som hade orsakat det. Jag kunde inte förmå mig själv att ringa honom, jag hade börjat knappa in hans nummer ett tiotal gånger men jag hade inte klarat av att trycka på 'ring'. Jag var arg och jag var sårad, ännu ett bevis på varför man inte kan lite på någon, tänkte jag för mig själv.

Det hade nästan två veckor sedan jag fick smset från Niall och jag hade ännu inte pratat med varken honom eller Louis, jag hade inte ens svarat på hans sms. Det fanns inget bra svar på ett sådant sms, vad förväntade han sig? Ett "shit vad synd, vad ledsen jag blir!" eller ett "fan då, aja alla gör misstag!". Nej det fanns helt enkelt inte ett svar på ett sådant sms.

'

Jag tittade på klockan, den visade 16:09 och jag försökte febrilt komma på hur tjugofyratimmars-klockan fungerade. Blev tvungen att ta upp min laptop från golvet och googla svaret, klockan var tio över fyra svensk tid, alltså tio över tre hemma. Mamma hade sagt åt mig att vara i lobbyn halv fem då besökstiden började tjugo i. Jag hade ingen vidare lust men jag kände inte heller att jag kunde hoppa över mitt sista möte med min mormor. Nu skulle tårarna åtminstone inte vara framtvingade.

'

Mitt hjärta värkte mer och mer för varje dag som gick, kunde hon inte bara strunta i sitt massiva ego och ringa mig? Jag förstod att hon också var sur, men jag orkade inte vara ifrån henne längre. Det hade snart gått en månad sedan vi hade vår dispyt på flygplatsen och det hade gått så långt att jag funderade på att bara ringa henne och be om ursäkt själv trots att jag ansåg att det var hennes fel. Jag älskade henne verkligen, frågan var bara om hon älskade mig. Om hon faktiskt älskade mig så hade hon väl ändå hört av sig vid det här laget?

Jag gick ner i mitt kök och fann Niall på en barstol, han såg fortfarande bekymrad ut. "Dude, what's wrong?" han reste sig från stolen, knöt handen och slog till mig i ansiktet. Jag hörde hur han snyftade och sade "I promised her I'd hurt whoever hurt her, I'm just sad it had to be you!". Han rusade upp för trappen och jag blev stående som ett frågetecken med blod forsande ur näsan. Vad var det egentligen som pågick? Hade alla plötsligt vänt sig emot mig? Jag böjde huvud bakåt i ett försök att få blödandet att avta. Tankarna virvlade omkring i mitt huvud, varför i hela friden skulle Niall av alla människor slå mig? Och vad menade han med "I promised her I'd hurt whoever hurt her, I'm just sad it had to be you!"? Jag fick ingen rätsida på någonting, det verkade bara inte rimligt att Niall som var lika skräckinjagande som en nyfödd pingvin skulle slå mig så hårt i ansiktet att jag började blöda näsblod. Jag funderade på att gå upp och konfrontera honom men jag vågade inte riktigt, vilket var något jag aldrig trodde skulle hända.

'

Jag damp ner i soffan och kikade på klockan, Emma skulle landa om exakt 10 timmar. Jag hade bestämt mig för att ta emot henne när hon landade med en bukett röda rosor, trots att vi var osams. Jag hade kommit fram till att jag helt enkelt älskade henne mer än vad jag brydde mig om vad hon kallat mig. Hellre lycklig med henne än olycklig utan henne när jag hade chansen att få tillbaka henne.

'

'

Jag klev av planet och en känsla av panik fyllde hela min kropp, hur skulle jag kunna möta dem igen och låtsas som ingenting? Jag ville inte att mitt och Lou's bråk skulle gå ut över de andra. Jag skyndade mig ut till parkeringen där jag hoppades att min älskade Niall skulle stå. När jag kom ut fick jag istället syn på Louis. Jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig och tårarna brännde bakom ögonlocken. Vad gjorde han här? En månad utan att höra av sig en enda gång och nu stod han här med röda rosor och ett fett léende. Han började gå mot mig och jag kände hur tårarna långsamt började droppa ner för mina känder, än en gång. "How could you Louis? After all I said to you? After all I've done for you? How bloody could you?!" jag märkte att han såg på mig med en frågande blick. "I'm sorry, it was wrong. I wish I hadn't done it, I really do. But it's a bit late for that now, isn't it? And I'm sorry but you're not exactly innocent in this Em?!". Ilskan inom mig växte sig starkare, hur vågade han? "I beg your pardon? How am I NOT innocent in your infidilety?! I was only gone for a month Louis, four weeks..." skrek jag. Han såg helt ställd ut "I'm sorry what? My infidilety?" frågade han. "Don't play stupid Louis, I know all about it.. Niall sent me a text two weeks ago!" sade jag fortfarande lika arg. "Emma Kylie Jennah Flick, I have not been unfaithful to you. And what do you mean by Niall texting you 'all about it'??". Med ens visste jag att han talade sanning. "Well.. he texted me saying he thought you were cheating on me.". Louis rynkade på pannan "he sent you a text saying he THOUGHT I was cheating on you and you didn't even feel like you should ask me? I'm actually a bit disappointed in you..." jag rodnade "You're right, I'm sorry. And I'm sorry for what I said last month, you're not a selfcentred, egoistic pig at all. I love you.". Plötsligt ryckte Louis till "Now I know why Niall hit me! Still have to ask him why on earth he thought I was cheating on you though". Jag kunde inte hålla mig utan börjde skratta som en häst "Niall.. Hit.. You?!" lyckades jag få fram medans jag fortsatte att gapskratta. "Hey! It's not funny? It really hurt. To be honest I was quite shocked though, I never ever though Niall would ever hit me. He really loves you a lot Emma. And so do I...". Han förde sina mjuka läppar mot mina och kysste mig varsamt. Min alldeles egna prins.

'

---

Vad tyckte ni om detta kapitlet då? Ganska mycket drama, älskart! Varför tror ni att Niall smsade Emma det där? Gissa på! Kram.