Previous:

”piss off Louis, find some other girl who’s willing to sacrifice her life for an egoistic, selfcentred pig like yourself. I bet the only reason you wanted me to stay was so that you’d have someone to sleep with. Well, too bad. I ain’t staying”. Jag insåg att jag hade tagit i, han var varken egoistisk eller en gris. Ännu mindre skulle han någonsin utnyttja mig för sex, det visste jag så säkert.. men mitt mål var att såra honom, hur hemskt det än lät.

---

 

Emmas perspektiv:

Flygplan var något jag aldrig någonsin hade tyckt om, det obehagliga skumpandet gjorde mig nervös. Jag antog att det hela bottnade i att jag inte hade någon kontroll alls. Jag fingrade nervöst på min telefon och kunde inte låta bli att tänka på det som hänt tidigare. Jag visste att det jag hade sagt till honom var fel och hemskt men jag visste också att det inte hjälpte att grubbla och ha dåligt samvete över det förgångna. Flygresan gav mig otroligt mycket tid att tänka trots att den bara var knappt tre timmar lång. Älskade jag verkligen Louis? Åtminstone så mycket som jag trodde att jag gjorde? Skulle jag verkligen klara av att vara tillsammans med en kille som var eftertraktad av så många? Mitt huvud sa att självklart älskade jag honom, mitt hjärta sa motsatsen. Det var som en konflikt mellan vad jag visste och vad jag kände. Allt mellan oss hade gått väldigt fort, det hade helt enkelt varit kärlek vid första ögonkastet mellan oss hur klichéaktigt det än lät. Enda sedan han hade fångat mig då jag svimmade av, första gången vi sågs hade det funnits någonting mellan oss. Det hade helt enkelt alltid varit så självklart att jag och Louis var menade för varandra fram tills idag. Att jag inte älskade honom var en fånig tanke, jag visste att jag älskade honom. Jag trodde att jag visste det i alla fall.

'

Louis perspektiv:

Grubblandet gjorde mig galen och jag visste att de andra kunde se på mig att någonting var fel, men jag hade inte mod nog att berätta. Inte ens Niall som förmodligen hade bevittnat scenen förstod vad som hade hänt. ”Louis, I don’t know who you think we are but we’ve been living under the same roof for quite some time now and we can tell when something is way off…” det var Harry som hade gjort ett försök i att få mig att prata men jag förblev knäpptyst. Nu var det Niall’s tur ”did you hurt her? Did you Lou? Cause I swear, if you did I’ll…” han blev avbruten av Zayn ”Niall, vas happenin? Can’t you see that Louis’ hurting? Come on, there is a time and a place for everything and this is definitely not the time nor the place for that. When did you start hitting people anyway?” Niall blängde på honom ”who said anything about actually hitting him? Huh? I’m not the one from Bradford!”.

'

Jag stod där och betraktade dem allihop, vilka var dem här killarna? Sen när började de tjafsa med varandra? Jag kände på något sätt att det var jag som låg bakom konflikterna, så jag samlade mod och började förklara vad som hänt tidigare. ”I’ll tell you, but promise me you won’t freak out. We were just saying goodbye at the airport and she kept telling me that she loved me more than anything else in this world..” nu var det min tur att bli avbruten av Niall ”oh my god, that’s horrible poor you!” jag kunde inte låta bli att se på honom, han såg hemsk ut ”Niall wtf dude, what has happened to you? Have you eaten at all today?” jag väntade men fick inget svar ”as I was saying, she told me how much she loved me and I just thought it felt like she was faking it so I told her something like ” If you love me as much as you say you do, then why don’t you just stay? How much can your grandmother actually mean to you? Come on babe, I’m more worthy of spending time with you then that old hag is” and after that she basically said I was a selfcentred, egoistic pig who was using her for sex… those words broke my heart. I know I called her grandmother a hag and that wasn’t fair, making her choose between the two of us was not very fair either but calling me a selfcentred egoistic pig was just a tad much…”.

'

Grabbarna stod omkrig mig som fågelholkar allihop och tillslut bröt Liam tystnaden ”I presume she walked of and you stayed for a few minutes just to see if she might change her mind and take back all those horrible things that she just said?” jag nickade.

'

Niall kom fram till mig när jag satt i soffan, han slog sig ned brevid mig och såg djupt bekymdrad ut. Han såg nästintill äldre ut, som om han åldrats på bara några timmar. Man kunde inte undgå att se att någonting tyngde ned honom fullständigt. ”Louis, I’m sorry for what I said earlier I don’t know what got in to me. I feel the need to explain my self anyway. Emma has always been like a sister to me and she is one of the most important people in my

life and I felt really bad for sending her to Sweden all on her own. I felt such guilt I couldn’t even eat… I know that  she’s not my responsibility and I know that she’ll be just fine. I just want to be there for her the same way she was there for me when my grandmother passed away. I guess I was angry at my self and I took it out on you guys, I’m so sorry Lou. Just to clarify, this does not mean that I think what you said to Em was anywhere near okay, but I forgive you. ” Jag kramade om honom hårt. Innan han gick där ifrån såg han på mig igen och sade  ”I think you should call Emma… She’ll forgive you!”, jag kände ett illamående växa fram. Var det hon som skulle förlåta mig? ”Niall, I need to forgive her for what she did, not the other way around. I was unfair, she was straight up nasty. Sorry bro, I know she’s your world but what she did was seriously wrong and my heart aches every time I think about what she told me. Maybe some time apart is just what we need?”

'

Emmas perspektiv:
Varför ringde han aldrig? Visserligen hade jag betett mig illa men han insåg väl att det bara var någonting jag hasplade ur mig i stundens hetta?  Mitt tidigare tvivel hade försvunnit fullständigt, det var inget snack om att jag faktiskt verkligen älskade honom. Jag hade dock inga planer på att ringa honom och be om ursäkt, det var han som började tänkte jag för mig själv och insåg att jag än en gång lät som en femåring.
'
Mamma berättade att vi skulle stanna i Sverige i en månad, hon kände att det var på tiden att vi spenderade lite tid ihop igen. Jag försökte protestera, jag hade lovat Niall att inte vara borta från honom längre än en vecka. Varken han eller jag mådde bra utav att vara ifrån varandra. Ingenting bet dock på henne, hon kom med argument om att vi snart skulle ses igen och att det här bara var en månad av flera år. Hon behandlade mig automatiskt som en tolvåring utan fri vilja igen och det gjorde mig förbannad. Att inte kunna sticka gjorde att jag ville sticka mer än någonting annat.

' 

- 2 veckor senare -

'

"Tell me now Em, how has England been so far?" frågade mamma mjukt, hon visste exakt hur jag fungerade och vilka knappar hon skulle trycka på. Det gick inte att vara arg på någon som lät så omtänksam. "England has been great mum, the lads I live with are just the best." hon log "do you get along extra well with any of the boys?" jag kände hur mina kinder antog en illröd färg och jag kände att det inte var någon vits att försöka förneka det. "Well yes, Louis and I get along very well. At least we used to... He kissed me the day after I arrived, love at first sight." mamma fnös, "what do you mean with 'at least we used to'? You've not even been together for six months!" jag visste att hon skulle fråga vad jag menade, det var som om jag ville avslöja mig själv. Gråta ut på mammas axel. "Just before I left for Sweden we had a row, basically he said that grandma was an old hag and that he deserved me more than she did. I replied by calling him a selfcentred, egoistic pic who used me for sex. And the worst part is that I regret saying it so much, I really do love him mum. He is none of those things, a bit childish at times but I love that about him!". Hon suckade djupt "you've definitely inherited my temper, sorry love. You need to call this boy and explain everything, that is the only way you could ever solve this. What he did wasn't right but what you did was a hundred times worse, sad but true. Nobody's perfect and everybody deserves a second chance. Right?". Jag insåg direkt att hon hade helt rätt, det var mitt fel att han inte hade hört av sig på två veckor. Vi hade aldrig gått så länge utan att prata med varandra förut och det var mitt fel...

Plötsligt plingade min mobil till, jag såg ner på den lysande skärmen och såg att jag hade fått ett sms från Niall. "Hey, hope Sweden is fantastic. I love sweden. I really wish I didn't have to do this but I think Louis is cheating on you. I'm sorry bestie, I just really thought you should know. Love you.", jag kände hur jag tappade all färg i ansiktet, magen gjorde volter och jag hann precis rusa in i badrumet och böja mig över toaletten...

 

---

Jag är medveten om att detta kapitel är lite segt, men allt kan ju inte hända på en gång eller hur?
Kommentera hemskt gärna, är så kul med feedback!